Magasinet DYK - Utbildning

Tisdag den 13. maj 2008

HOME

PRENUMERATION

SKANDINAVIEN

UTBILDNING

Utbildning > Säkerhet

	Bra sikt - hemsk upplevelse Jag fyllde på luft i både dräkt och väst. Då stötte jag emot ett klipputsprång ovanför mig. Där blev jag hängande ett ögonblick. Kippande efter luft blandad med vatten kämpade jag vilt för att komma upp till ytan. Under tiden bad jag om att slippa dö. En enda tanke gick genom mitt huvud: ”du får inte dö – du får inte dö”. Lyckligtvis reagerade jag med någorlunda rätt handgrepp under uppstigningen. Men jag hade börjat hyperventilera. Därmed förlorade jag helt kontrollen över andhämtningen.

	En sjunkbomb i fredstid Det är skönt att veta hur man reagerar i en paniksituation men mindre behagligt att hamna i den. Upplevelsen riskerar också att bli synnerligen dyrköpt. En förliden oktober hängde plötsligt min dykkamrats liv helt på mig när han fick panik på 27 meters djup.

	Full som en alika Luften kändes seg som tjära. Jag önskade regulatorn åt fanders. ”Den påstås kunna leverera nog med luft på stort djup för en vuxen karl. Men då menades nog någon italiensk fridykare – en sån där som bara behöver en halvliter luft i timmen.” Så tänkte jag medan hjärtat slog frivolter. Svetten pärlade i ansiktet under masken. Jag var skiträdd och ville upp. Precis så var det tydligen att drabbas av kvävenarkos...

	Iskallt uppvaknande ”När min regulator friflödar inser jag plötsligt att vi befinner oss alldeles för långt från stranden. Istället för att ta min parkamrats alternativa luftkälla kopplar jag loss min kniv och börjar hacka hål i isen, ackompanjerad av mitt andrastegs monotona pysande. I bakhuvudet vet jag att isen är tunn, det hade vi noterat innan dyket. Men nu verkar den ogenomtränglig...”

	Kall rysare Hur nerkyld klarar man att bli? Ska man bara bita ihop och fortsätta? Kennett gjorde ett januaridyk. Där lärde han sig skillnaden mellan att frysa i Honduras och i hamnen i Köpenhamn. Han borde ha avbrutit dyket. Ändå fortsatte han. Det tog honom flera dagar att få tillbaka värmen.

	Luften som försvann Mätaren står på 0 bar! Hans ögon noterar, men hjärnan registrerar inte till att börja med. Han tittar en gång till och ser hur mätaren lutar sig tungt mot den lilla metallstoppen. En slut-på-luft situation är allvarlig under alla omständigheter. Om den dessutom sker i en gruvgång hundratals meter från öppningen, är marginalerna mycket små.

	Medvetslös under vattnet Eleverna från Advanced-kursen befinner sig på 30 meters djup när vatten börjar sippra in i Zoltán’s regulator. Hans försök att förmedla detta till sin parkamrat misslyckas. Men instruktören förstår vad som hänt och tillsammans går de upp till 6 meter för ett säkerhetsstopp. Då svimmar Zoltán av. Regulatorn faller ur munnen och det sista han hinner tänka är: Sådan är alltså döden...

	När luften tar slut Måndagen den 21 juli 2003 kunde man läsa en kort notis med rubriken ”Dykolycka i Sotekanalen” i tidningen Bohusläningen. På åtta rader får man reda på att en 60-årig man förts med helikopter till tryckkammaren i Uddevalla. Men allt kan naturligtvis inte inrymmas i en kort notis. Här berättar Krister om händelseförloppet den där ödesdigra lördagen.

	Tills döden skiljer oss åt? Artikelförfattaren ställs inför ett svårt val; ska han söka efter sin parkamrat trots trytande luftförråd eller lämna kompisen åt sitt öde och återvända till ytan.

	Varken luft eller mask Pulsen låg på topp. Jag visste att jag bara hade en fyralitersflaska att sätta min tillit till. Jag funderade ett kort ögonblick. Sedan var beslutet fattat. Jag iddes inte tjafsa med att försöka hitta reservmasken i västfickan. Nu hade jag bara en sak i huvudet: upp! Men på 22 meter ser man inte speciellt bra utan mask. Det kändes som om jag i stället föll ner i vraket...

	Växelandning på Thistlegorm På alla dyk på Thistlegorm förflyttas man liksom tillbaka i tiden i en tidskapsel när man kommer in i vraket. Man återvänder till den ödesdigra natten för 64 år sedan när fartyget sjönk.